Men under vilken slumpmässigt vald vecka eller säsong som helst så kan de bästa backförhållandena hittas på vilken annan högt belägen fransk skidort som helst eller på lägre skidstationer i dåligt väder.
För off-pist puder så har skidorter som La Rosiere, Les Menuires, Morzine, Samoens, Les Saisies, Le Grand Bornand, Montchavin/Les Coches och Val d'Isere visat sig vara bland de mest konsekventa för deras regelbunda snöfall, nordliga aspekt eller för att de inte blir spåriga så snabbt. Varma, fuktiga väderfronter som driver in från Atlanten kan producera betydligt snöfall i de franska Alperna Chamonix, Argentiere, Flaine och Samoens har imponerande rekord) men kan också öka frysningspunkten så ditt val av skidort kan vara avgörande om du är ute efter pudersnö. Kolla in rapporterna här nedanför för de senaste nyheterna och prognoserna vi erbjuder för olika höjder på skidorten.

Frankrike är en av världens ledande skiddestinationer. Den mest kända av landets ca 400 skidområden ligger i de norra och södra delarna av Alperna men det finns också flera dussin skidområden i de franska Pyrenéerna och i andra delar som Auvergne och Jura.

Franska skidorter har verkligen hitta sin egen stil under de senaste 40 åren – senare än de andra tre huvud skidnationerna i Alperna.

Efterkrigstidens plan att använda skidåkning i Frankrike för att hjälpa stoppa migrationen av jordbrukssamhällen till städerna har återförts av landets ansträngningar att utveckla skidorter. Dessa har vuxit till att omfatta världens största liftsammanbundna skidregion (3 Dalar - vilken alltid har haft 600km total oavsett hur många nya backar som har kommit till); dess största liftförsedda vertical (I Chamonix) och även sex av världens tio största skidregioner. Europas högsta skidort, Val Thorens, finns också här.

Men det är inte bara storleken utan även deras bekvämlighet som har gjort att många franska skidorter har gjort succé och att människor gillar att åka skidor i Frankrike – de ursprungliga betong skidorterna som byggdes på 1960-talet var inte alltid vackra men de var designade att vara funktionella och att erbjuda tillgång till skidåkning och alla andra aktiviteter alldeles intill stugknuten när de flesta skidorterna i Europa krävde jobbiga promenader för att komma till skidbussen och sedan långa färder upp i liftarna för att komma till backarna.

Detta beslut att bygga skidorter på högre höjder har visat sig vara en bra investering i dessa tider, när klimatförändringar är en konstant oro, eftersom många utav skidområdena börjar och slutar 1000 vertikala meter högre än många andra traditionella skidorter och därför har större chans att få naturligt snöfall när skidorter på lägre höjder får regn och att få kallt nog för att kunna använda snökanoner, när skidorter på lägre höjder har för varm luft.

De som inte är så sugna på dessa högre höjder och modernt-byggda skidorter kritiserar däremot skidorterna och menar att de är själlösa platser, artificiella samhällen (de är nästan helt tomma under våren och hösten) där deras besökare, som inte har någon annanstans att gå, får betala höga priser för en ibland sämre service. Backarna kritiseras också som dystra då de är belägna högt ovanför trädgränsen.

Riktad direkt till familjer, franska skidorter erbjuder den mest omfattande barnomsorgen för bebisar så unga som några månader på de flesta skidorterna och skiddagis från tre år, men de låter däremot barnen betala för sina liftkort några år tidigare än på andra platser i Alperna och ungdomar från tidigt i tonåren, och ibland tidigare, betalar fullt vuxen pris. Familjefokusen betyder även att livliga After Skier är ovanligt i Frankrike.

Fastän franska liftkort för dessa stora skidregioner är – förutom när den Schweiziska franken står högt i kurs –bland de dyraste i Europa, så argumenterar fransmännen att de fortfarande är de mest prisvärda då de extra eurona erbjuder tillgång till många fler kilometer pist och användingen av många fler snabba liftar än på mindre skidorter. Hur som helst så finns det vanligen ett billigare liftkort för delar av det gigantiska skidområdet vilket är lika stort eller större än ett vanligt skidområde någon annanstans.

Det är hur som helst fel att tro att alla franska skidorter är modernt byggda. Chamonix, Morzine, Val d’ Isere, Montgenevre (Via Lattea) och många andra berömda skidorter har en historia som fjäll och skidturismsamhällen, och vissa av dessa var ursprungligen spastäder. Megeve grundades av Baronessan Rothschild under 1920-talet som en rival till St Moritz och det har fortfarande kvar mycket av sin gamla valuta och har flera Michelinkockar än någon annan fransk skidort, medan Courchevel har blivit landets mest glamourösa skidort där den dyraste stugan kostar £200,000 i veckan att hyra.

Glaciärskidåkning sommartid har minskat dramatiskt i Frankrike sedan år 2000. Förr fanns det 7-8 skidorter som erbjöd sommarskidåkning, men nu finns det bara tre Tignes, Val d’Isere och Les Deux Alpes öppnar en sväng under juli och augusti och det förekommer ingen skidåkning alls i Frankrike från mitten av maj till slutet av juni eller i september. Från oktober till sent i november så är Tignes det enda skidområdet som har öppet.

För britterna så har Frankrike varit den mest populära skiddestinationen under de senaste två decennierna då landet tar nästan 40 % av den brittiska marknaden varje vinter. Snabba motorvägar från den Engelska Kanalen till Alperna gör att franska skidorter lättast kan nås från södra England och det är även möjligt att nå manga franska skidområden direk med Eurostar från London St Pancras tågstation.